«

»

Vad är språkstörning?

010802En Språkstörning innebär att språkutvecklingen hos ett barn inte följer mönstret eller uppfattas som försenat. Det kan ta sig uttryck på många olika sätt eftersom den kan drabba många olika områden som är kopplat till språk.

Ex: När barnet har svårt att förstå vad man säger, förstå instruktioner, uttrycka sig, hitta ord, uttala dem rätt, sätta ihop dem till meningar och berätta på ett sätt som gör att lyssnaren hänger med och förstår vad som berättas eller har svårt med socialt samspel.

Språkstörningen är oftast ett medfött funktionshinder som kan vara mild till grav. Dyslexi är ett exempel på en språkstörning som många känner till.

Ofta förekommer den tillsammans med andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ex. ADHD eller Autism (Aspberger).
För att få diagnosen Språkstörning så får inte de språkliga svårigheterna orsakas av någon annan funktionsnedsättning.
Man kontaktar en Logoped som utreder om man har en diagnos.

 

Vad är språk?

För att förstå vad en språkstörning är så måste man först veta vad som menas med språk.
Språket består av olika delar:

  • Form: Detta har med grammatiken att göra. Alltså att kunna böja orden rätt, sätta dem i rätt ordning och att bygga meningar. Det innebär också att man måste kunna höra skillnad på olika uttal och att munmotoriken är utvecklad så att det går att uttala ljuden i orden rätt.
  • Innehåll: Semantik – alltså ett språkligt innehåll som omfattar begrepp och ordförråd. Att kunna dela in begreppen i färg, form, antal och att kunna kategorisera orden. Ex. fordon, kläder mat. Ett ordförråd krävs för att kunna uttrycka sig och förstå vad andra säger.
  • Användning: Pragmatik – Detta är grunden för själva språket och omfattar en mängd regler för hur vi kommunicerar och gör att samspelet med andra underlättas. Man måste kunna turtagning, hålla ”en röd tråd” i samtalet, kunna ta den andres perspektiv, viljan att kommunicera, ställa frågor och att själv förstå hur mycket den andre behöver veta för att fårstå budskapet.

Ett barn med språkstörning har svårigheter med formen eller innehållet eller användningen. Ofta är det en kombination av alla dessa delar.

 

Olika sorters Språkstörningar

Språkstörning innebär en påtagligt försenad utveckling av språket.
”Kärt barn har många namn” så här går jag igenom vad de olika temerna som används innebär och står för?

  • Specifik språkstörning:
    Även kallad Primär språkstörning (SLI, specific language impairment).
    Detta innebär att språket är det primära problemet och att barnet i övrigt har normal intelligens. Detta är alltså huvudbeteckningen för språkstörning. För att sedan förstå de specifika svårigheterna så måste man bryta ner språkstörningen i olika delar och dessa delar/nivåer är: fonologi, semantik, grammatik, pragmatik samt språkförståelse.
  • Fonologisk språkstörning:
    Barn med fonologisk språkstörning har brister i ljudsystemet vilket
    innebär svårigheter att få fram ljuden på rätt sätt.
  • Grammatisk språkstörning:
    Ett barn med grammatisk språkstörning har svårigheter i att böja
    orden rätt och att sätta ihop ord med rätt ordningsföljd.
  • Impressiv språkstörning:
    Barnet har svårt att förstå ord eller både ord och satser, speciellt om det ”låter lika” ex inventera – invitera. De har svårt när ordföljden inte är rak ex ”Boken pennan ligger på är grön”. Vad var det som var grönt?
  • Expressiv språkstörning:
    Expressiv språkstörning innebär att barnet har svårigheter med både
    fonologi och grammatik som gör att andra har svårt att förstå vad barnet säger. Barnet har svårt att uttrycka sig och får inte fram de rätta ljuden.
  • Generell språkstörning:
    Vid en generell språkstörning visar sig språkproblemen inom alla
    aspekter av språket. Alltså både att läsa, skriva, förstå och att göra sig förstådd. (Det innebär både Impressiv och Expressiv språkstörning.)
  • Pragmatisk språkstörning:
    Visar sig genom att barnet har problem med att klara av språket i sociala situationer. Den pragmatiska språkstörningen kan ofta även finnas hos barn med Asbergers syndrom och autism. De här barnen tar sällan ögonkontakt, de har svårt att förstå turtagning och många gånger svarar de osammanhängande eller ovidkommande. De kan ha problem att klara det vardagliga, sociala
    språket.
  • Semantisk språkstörning:
    Detta innebär att barnet har svårt att lära in nya ord och
    svårigheter att förstå ordets betydelse, barnet kan också ha problem med abstrakta ord.
  • Grav språkstörning:
    Barnet har problem på flera nivåer av språket såsom fonologi,
    grammatik, ordförråd och språkförståelse. Vid en grav språkstörning har barnet oftast
    ett tilläggshandikapp som t.ex. ADHD, autism (ev. Asbergers syndrom) eller i vissa fall en utvecklingsstörning.
  • Dyspraxi:
    Här är det svårt med ”programmeringen” från hjärnan till talorganen. barnet har svårt aff folrmullera och ljuda orden. ex. docka men ena gången kan det bli ”gocka”, nästa gång ”blocka” för att en tredje gång bli ”tocka”.
  • Dysartri:
    När man kan hitta rätt artikulationsställe i munnen men har styrningsproblem,
    som gör att talet blir långsamt och otydligt, är det fråga om talstörningen Dysartri.
  • Dyslexi:
    Läs- och Skrivsvårigheter som man förr kallade ordblindhet.
    Den som är dyslektiker kan ha svårt att känna igen och avkoda ord. Man skiljer på auditiv och visuell dyslexi:

    • Auditiv dyslexi
      Innebär att man inte hör skillnad på ord och orddelar (man har större problem med att skriva än att läsa).
    • Visuell dyslexi
      Innebär att man har problem att förstå orden man ser (man brukar inte ha problem att höra samma information)

    Ibland förekommer dyskalkyli, specifika räknesvårigheter, tillsammans med dyslexi.

 

Det svåraste att upptäcka är språkförståelseproblematiken. Man kan höra om barnet har fonologiska, grammatiska, expressiva svårigheter eller t.ex. har dyspraxi. Men, man hör inte om barnet har svårt med språkförståelse. Ett typiskt problem för dessa barn är det sociala samspelet med andra (vuxna och barn), dessa barn blir ofta ensamma, missuppfattar ofta vad man som ska göras och har svårt att följa instruktioner.

Är språkstörningen grav kan det vara bäst för barnet att gå i språkskola, många barn med mildare språkstörning kan mycket väl gå i vanlig skola men behöver då extra hjälp/stöd hos speciallärare samt med logoped.
Hjälp från skolan kan man kräva att få, det är skolans skyldighet att anpassa sig till elevernas nivå och ge det stöd som behövs. Utan en ordentlig diagnos är det dock svårt – misstänker ni något så begär att det utreds av en logoped så att ni kan få en diagnos.
Det är viktigt att barnet får hjälp och stöd så tidigt som möjligt.

 

Vad är skillnaden mellan Talstörning och Språkstörning?

Språkstörning
Omfattar svårigheter med att förstå och producera språk. Ju gravare språkstörningen
är desto fler språkliga nivåer blir drabbade och problemen kvarstår i skolåldern.

Talstörning
Berör svårigheter med talet, dyspraxi, som innebär svårigheter med munnens motorik.
Det handlar inte om muskulär svaghet utan om hjärnans planering och styrning av läppar, käke
och tunga. Barnet vet vad det vill säga, men hjärnan sänder inte korrekta instruktioner för att talapparaten ska utföra de rätta rörelserna.

 

Fakta om Språkstörning

  • Språkstörning har ingenting med intelligens att göra. Ett barn med Språkstörning är inte mindre intelligent än ett annat barn, dom har bara svårare att förstå vad andra menar och att uttrycka sig själva så att dom blir förstådda.
     
  • Ett flertal studier runt om i världen pekar på att 6 – 8 % av alla barn i förskoleåldern har en störd språkutveckling av varierande grad.
     
  • Det vi kallar grav språkstörning är när barnet har problem både med ljudsystem och grammatik, drabbar ca 1 %.
     
  • Språkstörningar drabbar pojkar i större utsträckning än flickor. Man har i de flesta studier funnit att språkstörningar är 2 – 3 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor.
     
  • Språkstörning är inte något statiskt utan varierar mellan olika individer och även inom samma individ från situation till situation.
     
  • Språkstörningen ändrar karaktär under barnets utveckling och barnet kan uppvisa andra slag av problem när det blivit äldre, även om den underliggande språkstörningen är densamma.
     
  • Tvåspråkighet påverkar och orsakar inte en språkstörning. Normalt kan barn vara något försenade i sitt ordförråd när de har två språk men man har inte de andra svårigheterna som en Språkstörning innebär.
     
  • Språkstörningen ser ungefär likadan ut inom båda språken som ett tvåspråkigt barn talar. Gör man så att barnet pratat sämre på ett språk så förbättras inte det andra språket—man kan inte välja eller kompensera så uppmuntra båda språken!
     
  • Alla ”Typiska svårigheter” måste inte gälla för just ditt barn. Kom ihåg—det är inte statiskt! Det finns en stor variation på hur grov Språkstörningen är, om det förekommer en tilläggsdiagnos och vilken hjälp/stöd man får.

 


Informationen hämtades från:
Specialpedagogiska institutet
Barn med Språkstörning
Information jag fått från vår Logoped samt info jag plockat upp när jag surfat omkring.

Permalänk till denna artikel: http://skolsida.sisselblom.se/?p=1691